En frivillig bradmans idrottsskada betraktades ha inträffat under

En frivillig brandmans idrottsskada
betraktades ha inträffat under arbetstid
En ögonskada som orsakades en frivillig brandman under en av räddningsverket bekostad
regelbunden idrottsövning betraktades som ett ersättningsbart olycksfall i arbetet. Enligt
besvärsnämnden kan även frivilliga brandmän omfattas av arbetsgivarens skyldighet att
upprätthålla sin fysiska kondition.
En IT-stödperson hörde till den frivilliga brandkårens larmavdelning i egenskap av
brandman med uppdragsbaserad lön. Han deltog i en regelbunden idrottsövning som
bekostas av räddningsverket. Innan innebandymatchen började hade han gjort
uppvärmningsövningar vid sidan av spelplanen, då en annan person hade slagit en boll
från mittplanen med avsikt att göra mål. Bollen hade emellertid tagit oönskad riktning och
träffat IT-stödpersonen i vänstra kindbenet genast under ögat. Olycksfallet hade orsakat
blodutgjutning och grumling i ögat och försvagat synen.
Försäkringsanstalten hade meddelat ersättningssökanden att olycksfallet inte inträffat i
arbetet eller i förhållanden som beror på arbetet. Försäkringsanstalten ansåg att en person
som deltar i frivilligt brandkårsarbete inte enligt kollektivavtalet har samma skyldighet att
upprätthålla sin kondition som en yrkesbrandman.
Den frivilliga brandmannen sökte ändring i försäkringsanstaltens beslut. Han ansåg att
skyldigheten att upprätthålla konditionen och att delta i det årliga konditionstestet även
omfattar den frivilliga brandkårspersonalen. Brandkåren består i huvudsak av frivillig
personal, eftersom brandkåren har endast fyra ordinarie anställda.
I sitt bemötande ansåg försäkringsanstalten att det var fråga om ett olycksfall som inträffat
på fritiden, även om räddningsverket betalar för innebandyträningen i fråga.
I praktiken anställd vid räddningsverket
Besvärsnämnden för olycksfallsärenden ändrade det överklagade beslutet och förordnade
försäkringsanstalten att betala lagenlig ersättning för det inträffade olycksfallet.
Nämnden ansåg att den frivilliga brandmannen i praktiken är anställd av räddningsverket,
eftersom han får lön för utryckningsuppdrag, övningar och beredskap samt vid behov för
andra nödvändiga arbetsuppgifter som han utför i räddningsverkets tjänst under den
arbetsledning som räddningsverket ställt. Med person som får uppdragsbaserad lön avses
här antingen en medlem i en frivillig brandkår som ingått ett personligt arbetsavtal eller
som via en frivillig brandkårsförening deltar i räddningsverkets serviceproduktion.
Oberoende av avtalsformen, betalar räddningsverket personer i bägge personalgrupper
samma lön för arbetsuppgifterna.
Den fysiska funktionsförmågan hos en person med uppdragsbaserad lön testas med hjälp
av konditionstest. Testkraven är desamma för både ordinarie personal och personer med
uppdragsbaserad lön, vilka deltar i räddningsverksamhet och räddningsdykningsuppdrag.
Hela personalen måste upprätthålla tillräcklig fysisk kondition på grund av krävande
räddningsuppgifter inom räddningsväsendet.
Nämnden beaktade också de frivilliga brandmännens oregelbundna arbetstider, arbetets
utryckningsnatur samt det faktum att idrottsträningen utgjort en del av brandmännens
utbildningsprogram.
Nämnden ansåg med rösterna 5–1 att olycksfallet under idrottsträningen kan jämställas
med ett olycksfall under arbetstid. En medlem framförde en avvikande åsikt och ansåg att
olycksfallet inte hade inträffat i arbetet eller i förhållanden som beror på arbetet, eftersom
den regelbundna innebandyträningen inte hade hört till det obligatoriska
utbildningsprogrammet på brandstationen.